Fredagssplitten - första inlägg...

Denna blog kommer handla om fredagssplitten...
Vad är då fredagssplitten? Namnet kommer jag tillbaka till senare i bloggen. När jag fick tipset om splitten kallades den för sopsplitten.

"Sopsplitten" upplyft ur soporna.

Förra våren fick jag nämligen ett tips av en arbetskamrat om en splitbubbla som låg halft nedgrävd i en soptipp i sundsvallstrakten. Tankarna om att komma över en split malde under semestern och till hösten bestämde jag mig för att göra ett försök att rädda något av denna split.

På sensommarn lyckades jag övertala en lika folkatokig kompis (Mats) att följa med, lånade en bil på jobbet och styrde kosan mot sundsvall. Min kusin Jens, som bor i sundsvall, hade erbjudit oss mat och logi och överaskade oss med att vilja vara med på expeditionen. Efter mycket letande hittade vi fram till huset där splitten skulle finnas. Vi möttes upp av en mycket trevlig dam vars pappa sannolikt var den som sist kört splitten. Vi blev, på sedvanligt norrländskt sätt, bjudna på kaffe och kaka och fick höra lite om min kollegas räddningsoperation av en barndoor-buss som stått på samma tomt. Vi förstod även att visst veteranbilsintresse fanns hos damens man, men folkor tillhörde inte det som han var intresserad av.

Väl framme vid bilen kunde vi konstatera att det såg värre ut än vad man kunde föreställa sig. Bilen hade ställts längst ned i en slänt och mot den hade allt möjligt skrot kastats. På taket växte hallonbuskar. Ett metertjockt lager av plastpåsar med halvruttet innehåll blandat med krossade flaskor och ölburkar från 70-talet fick skottas bort för att frilägga bilen.

Jag (Johan) med tigersågen.
Utan att dela karossen på mitten hade vi aldrig orkat lyfta ut den ur soptippen. Taket var helt förstört dessutom, så det var inget att spara på.

Mats tar paus från grävandet...

Efter mycket grävande och visst sågande (samt flera fikapauser med kaffe och kaka från damen) kunde resterna av bilen bäras ut från skogen de kanske 500 meter upp till den väg där vi parkerat lastbilen.

Timmen blev sen och mörkret lade sig. Vi hann/orkade inte få med oss alla smådelar som blev över, som säten, rostiga golvhalvor etc. - dels pga mörkret och dels pga all mygg. Senare har jag förstått att dessa delar borde man sparat på, men just då kände jag mig tillräckligt galen att ens tagit hem något av detta förvridna järnskrot. Delarna lastades in i bilen och vi styrde kosan mot min kusins gård där middag och en god natts sömn väntade.